Kraften

Det är språket, handen och vår upprätta gång som definierar oss människor.

Det är det som tvingar oss att räta på ryggen, greppa pennan och sätta mänskligheten på pränt.

Jag blir mer och mer osynlig för varje dag
Smälter in i mina mörka omgivningar

Åmar och vrider mig i detta färglösa land
Besviken på bleka karaktärer som tränger sig närmre

Tar avstånd, kryper hem
Låter tiden rinna

Vakuumfabriken

God morgon sa jag
För vilken gång i ordningen vet jag inte
Och genast kände jag
Att för varje gång vi talar
Sugs vi fast
För varje gång vi ler
Tyngs vi ner och muras in
Jag förstod att vi lever i vakuumfabriken