Nu har jag sett den tunna hösten
Komma smygande
Inlindad i en tunn bomullssjal
Nu har jag sett den vackra hösten
Glänta på dörren
Smita fort iväg genom stan
Nu har jag känt en bris av kyla
När det blir tomt och vått och kalt
Nu har jag värmt en bit av världen
Bränt upp små tunna pinnar
Ett rusigt försök
Att bevara sommarvärmen
Ett kortvarigt besök
Som aldrig kom närmre
Den tunna hösten
Lägger sig igen
fredag 14 augusti 2009
söndag 9 augusti 2009
En plats där rosorna brann
Det fanns en plats där rosorna brann
Växte brinnande
På sina stjälkar
Av krokiga armeringsjärn
Kastade skuggor mot träden på stigen där jag gick
Red så långsamt
Satte mig ner
Ena stunden var jag något stort och farligt
Och i nästa liten
Och skrattet och mjuk betong
Var det enda som skiljde oss åt
Jag kastades upp och hem och hit igen
Och ibland var döden min vän
Och ibland var tristess det enda vi såg
Något var blod för mitt inre öga
Och jag sparde för inget
Och inget besparades mig
Jag önskar bara att vi hade lagt allt i ett fyrfat
Njutit av elden
Växte brinnande
På sina stjälkar
Av krokiga armeringsjärn
Kastade skuggor mot träden på stigen där jag gick
Red så långsamt
Satte mig ner
Ena stunden var jag något stort och farligt
Och i nästa liten
Och skrattet och mjuk betong
Var det enda som skiljde oss åt
Jag kastades upp och hem och hit igen
Och ibland var döden min vän
Och ibland var tristess det enda vi såg
Något var blod för mitt inre öga
Och jag sparde för inget
Och inget besparades mig
Jag önskar bara att vi hade lagt allt i ett fyrfat
Njutit av elden
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)