En ny idé

Funderar på att slå mig på aforismer. Det är inte så svårt som man kan få för sig. Jag tror det handlar om att sammanfatta sina tankar.

Idag:
"Det finns bara ett sätt att vara sig själv på. Det gäller bara att inte vara någon annan."

När jag lossnar

Jag har byggt något genomskinligt
En vägg eller en väg eller en bild

Jag har monterat upp eller ner någonting stort
Någonting att stå på för att nå högre eller som stod i vägen

Kämpat mot strömmen uppför forsen eller åkt snålskjuts nerför
Burit tunga stenar uppför ett berg eller tippat tungt och otympligt ner i ett hål som ändå skulle fyllas ut

Jag har lärt mig hur vilda blickar landar mjukt i sanddyner
Hur det går att spegla sig i matt hud
och leva på fast mark utan att längta mot förrädiska vågor att kastas mellan

Och jag förstår
att det är så mycket varmare
så mycket större
det som brinner, den bärbara härdsmältan

De sju haven och lite till

Vi är vatten du och jag
Vissa dagar var jag havets botten
och du ett skepp långt där uppe

Andra dagar spreds en värme som rörde om i oss

Kanske piskade regnet
mot ditt ansikte
eller min rodnande rygg

Men där fanns också krafter i vädret
Som haven inte kunde bemästra

Gifter som kom loss i våra hjärtan
Och de som härjade på oss

Jag såg befrielsen i vikarna som var dina ögon när stormen red oss
Kastade upp allt gammalt överblivet
det som låg och flöt och bröt de vackra ytorna

Det är så längesen nu
Att det känns som man har gjutit igen mina hamninlopp

Gjort det som en gång stänkte och flödade fritt segt och trögflytande som en algblommande insjösoppa

Och du då, kanske har du dunstat av och svävar som ett moln nu
Lämnat karga kustband och salt bakom dig
Eller är du snöflingor på världens tak?
Uppsugen ur berggrunden vid någon gammal kurort, förpackad och såld?

Drömmer i en liten flaska om att få segla stänkande med sjögräset kittlande mot revbenen

Om tankar i en källare

Livets densitet är så ojämn
Händelser i årstunnor ömsom packas
ömsom kastas i lösa högar fritt för vinden att föra bort

De bitar som lossnar
Var tar de vägen?

Alla fragmenten som har torkat till små flagor och frön
I somliga av tunnorna som sprang läck så att nästa allt som fyllde ut dem har dunstat

På en står det lingon och på andra namn och årtal
Några har brunnit och är nästan tomma
Och jag undrar hur det känns för dem de tillhör