Min kropp studsade lätt mot din skugga
Men jag kunde aldrig ta det med ro
Aldrig besvara lugnet med trygghet
Jag har sprungit för livet
och det har sprungit för mig
och en varg föddes i min säng
men ville inte dö för min hand
Men jag var inte rädd
Jag började oförskämt att dua livet och skrattade mig fördärvad åt det
Ingen annan fångade heller vargen eftersom ingen kunde se den.
Jag har känt syntetiska ljud och stråkar smattra mot mina trumhinnor
Sett oss blanda betong och allmogegran och känt lukten av en smörja av gammal champagne och knäckebröd
Klivit in i de fina salongerna i våra slitna gymnastikskor
Vi såg vita blixtar utanför husen
Levde av varandra
Åt
Rädda för att längta
fredag 5 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
bra!!
Skicka en kommentar