kanaler mellan fallande stenar där vi tror vi är säkra
kandelabrarna vacklar i fönstret kastar sina vackra skuggor
speglar sig i den darrande luften kring vår feberdans
vi åker ringleden som vi asfalterat i åratal runt runt och runt
stelfrusna fastnar vi som starka magneter mot plåten
förstår inte varför vi inte ska blicka in genom de små ljusa luckor som skymtar hos vår granne
det tränade odjuret
han som ser så intellektuell ut vid sitt sjuttiotalsskrivbord men visar sin baksida i rislampsljuset långt efter midnatt
skyltfönsterbohemen i sitt akvarieliv röker ut sig själv med brinnande ogräs och akvarelldrömmar
långt efter midnatt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar